Sida:Drottning Kristina 2.djvu/140

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

136

början förlägen och kunde föga svara; men sade slutligen, att det numera vore en afgjord sak, hvilken ej kunde ändras; prinsen finge deremot efter sitt anträde till regeringen tillfälle att behandla ärendet, såsom honom bäst syntes. Af detta svar tycktes det, som Kristina vidtagit åtgärden endast för att visa sin personliga benägenhet för Spanien; och tillika, som hade hon sjelf insett dess orimlighet och önskat dess snara upphäfvande. Af denna orsak ville hvarken prinsen eller rådet ytterligare med henne tvista derom. De nöjdes med att genom franska sändebudet bedja portugisaren stanna samt lofva honom snar och billig upprättelse; hvarjemnte både de och andra yttrade mycken ovilja mot den nyss förut afresta Pimentelli, hvilken med skäl ansågs som rätta upphofsmannen till hela upptåget. Aningen bekräftades, när man snart derefter fick veta, att hofvet i Wien haft underrättelse om saken förr, än svenskarna derom visste ett enda ord.

Man trodde emellertid, att stormen var förbi; men några dagar före tronafsägelsen befallte Kristina en bland statssekreterarne att till de förnämsta sjöstäderna skicka en afskrift af hennes ofvannämnde mot konungen i Portugal rigtade förklaring. Statssekreteraren, det var den mycket använde Cantersten, gick till Linde, begärde urskriften och omtalade ändamålet. Linde fann sig genast och beklagade, att han förlaggt papperet; men lofvade att med första detsamma. tillrättaskaffa. Detta var blott ett svepskäl för att vinna tid. Linde skyndade till prinsen med underrättelsen om denna nya stormil. Många inom rådet blefvo dervid så uppbragta, att de ville göra drottningen allvarsamma föreställningar; och det var ej utan möda, som prinsen lyckades afböja ett så obehagligt och nu mera ändamålslöst uppträde. Å andra sidan bad han Linde uppehålla Cantersten, tills posten hunnit afgå. Så skedde ock; men ett par dagar derefter skulle ett ilbud affärdas till Göteborg, vid hvilket tillfälle Kristina nödvändigt ville medskicka den nu mera framskaffade förklaringen. Då måste Karl Gustaf deran; ehuru ogerna. Han bad drottningen om möjligt återtaga sitt beslut; men