142
enväldiga tänkesätt, gillade och beundrade detta steg och yttrade den förhoppning, att Cromwell skulle snart sätta konungakronan på sitt hufvud. Detta angående sjelfva andan i hans företag. Deremot i afseende på utförandet fruktade både Kristina och hennes rådgifvare, att Cromwell allt för tidigt och brådstörtadt tillåtit sig parlamentets fördrifvande. De befarade missnöjen, uppror och måhända en ny och fullkomlig omstörtning. Derföre och för att afvakta utgången så väl häraf som af engelsmännens krig emot Holland, uppsköt svenska regeringen vecka efter vecka förbundets afslutande; och det tyckes som den iakttagit tillfället och af England betingat sig 400,000 ecus för lidna köpmansförluster. Emellertid hade lyckan så inom- som utomlands förklarat sig för Cromwell, och i April 1654 afslutades mellan honom och Sverge det ifrågavarande närmare förbundet.
DANMARK.
Det hufvudsakligaste af Sverges förhållande till Danmark är redan framställdt i kapitlet om Corfits Ulfeld; så att endast föga återstår att derom nämna.
Det nyss slutade kriget hade hos båda folken lemnat spår af ömsesidigt agg. Oviljan ökades hos Danmark, när Sverge började bortgifva förläningar i Halland, ehuru detta landskap innehades med blott förpantningsrätt; och hos Sverge, när Danmark år 1649 genom den så kallade redemtionstraktaten åt Holland bortpantade tulluppbörden i Sundet; en åtgerd, som för Sverge medförde någon, ehuru obetydligare skada och olägenhet. Klagomål och förklaringar vexlades fram och åter utan annan följd än ökad ömsesidig bitterhet.
Spår finnes, att Sverge också nu sökte stifta missnöje inom nämnde sitt grannrike. I Norrge kringspriddes en uppmaning att afskudda danska oket, återtaga den fordna friheten, välja egna råd och riksdagsmän, och ställa den nya staten under Sverges beskydd o. s. v. Författaren efterspanades, men fåfängt. Försöket vann ej
