Hoppa till innehållet

Sida:Drottning Kristina 2.djvu/155

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
151

aflönas med spannemål [1]. Till gåfvor och förläningar åt sina gunstlingar måste Kristina under sednare regeringsåren tillgripa lägenheter långt uppe i Norrland, till och med laxskatter af dervarande hemman. Snart fanns ej mer tillgång till vanliga grefve- och friherreskap. Till grefskap började derföre drottningen att mot slutet af sin regering använda rikets städer; coh åt Lillie anvisades friherreskap i Halland, hvilket blott under panträtt och tills vidare var i Sverges hand. Åt de sist utnämnda baronerna fanns icke tillgång till något slags friherreskap. De måste nöja sig med framtidsbref på sådana, som vid nu lefvande ätters utgång möjligtvis blefve lediga. Det kunde ej gå annorlunda; ty slöseriet var alltför gränslöst. Se här ett litet prof deraf, hämtadt från det märkvärdiga året 1651. Vid det då skedda utnämnandet till baroner och grefvar gåfvos såsom friherreskap åt Paykull 182 hemman, åt Linde 132, åt Lilliehök 146, åt Soop 157, åt Flemingarna 731, åt grefvarna Stenbock 278, åt Gustaf Horn 231, åt Gabriel Bengtsson Oxenstierna 500; tillsammans öfver 2200 hemman. Detta snarare under än öfver räknadt, var likväl en ringa del af den vida större mängd, som, till sitt belopp för efterverlden okänd, bortskänktes på de många andra under samma år utnämnda friherrarna och grefvarna. Per Brahe, som var en svåra rik man och förut innehade ett godt grefskap, erhöll af drottningen minst 1600 hela hemman [2] dertill. Lika brådstörtadt gick det med försäljningen af kronogods och skatteräntor. Förmyndarestyrelsen, hvilken måst arbeta sig igenom de svåra tidpunkterna efter Gustaf Adolfs död, efter slaget vid Nördlingen, efter återtåget från Torgau, efter Johan Banérs död och

  1. Rådsprot. d. 3 Okt. 1651.
  2. Anmärkas bör, att många af de i denna, likasom i förestående summor, upptagna hemman lågo i Finland och tyckas hafva varit af mindre värde än de svenska. Det tycktes t. ex. att den stora 1650 åt Brahe gifna förläningen af omkring 1400 finska hemman har enligt kammar-kollegi räkenskaper gifvit blott 4335 daler silfvermynt i årlig ränta.