under olika tittlar bortgifna. De fleste bland dem hade öfvergått till frälsenatur. Sverge och Finnland räknade vid den tiden 63,293 hela hemman; deraf voro enligt nämnde förteckning 43,645 i [1] frälseståndets hand. Så nära hade Kristina hjelpt nämnde samhällsklass till vinnande af det åsyftade adelsväldet.
Icke blott öfverdriften, utan ock oordningen förtjenar anmärkas. Man bortgaf gårdar utan att åt kronan förbehålla de dermed förknippade båtsmanshållen, hvarföre äfven dylika förläningar måste till och med af Kristina sjelf återkallas. Man visste snart icke mer, hvilka hemman, voro bortgifna eller icke. Det hände, att åt flere personer utfärdades förläningsbref på en och samma egendom, hvarföre man under Kristinas sista regeringsår företog sig, att i dylika gåfvobref införa det förbehållet: så framt ej hemmanet är förut åt någon annan förlänadt. En sekreterare ville begagna villervallan och utfärdade på eget bevåg och för mutor flere dylika gåfvobref med Kristinas efterapade namn; tills han slutligen anklagades, öfverbevisades och mistade hufvudet.
För öfrigt var det visserligen adeln, som erhöll största delen af dessa förläningar; men äfven de andra stånden bekommo deraf en icke obetydlig del, serdeles i början, och innan tillgångarna blifvit medtagna. En mängd ofrälse personer, i synnerhet sådana, med hvilka drottningen kom i någon beröring, erhöll rika bevis af hennes slösande frikostighet. Många Sverges städer hafva på detta sätt vid den stora kronogods-sköflingen bekommit större eller mindre delar af sin nu varande jord.
Vid flere tillfällen af penningebehof talade Kristina om att indraga bortskänkta gods, hvarvid det likväl endast blef fråga om några enskilda lägenheter. Men äfven i afseende på sådana kom saken ingen gång till verkställighet, mer än då hon under sista regeringsmånaderna återtog några på Ösel och i Pommern bortförlänta gods.
- ↑ Enligt andra uppgifter 53,170 eller ock 47,503 mantal.
