när de kommo inridande i bröllopsgården. Förut hade hvarje till högtid bjuden gäst medtagit sin egen knif, sked och gaffel; nu införde grefve Magnus bruket, att värden skulle sjelf låta med dylika förse hela sitt bord. Utländningarnas plägseder och ståt apades i nästan alla förhållanden. En mängd byggnader af förut osedd prakt uppfördes, och kläder, möbler, matanrättningar, nöjen och sällskapslif blefvo år för år mera fina och kostsamma.
Orsakerna till detta brådväxande öfverflöd voro talrika; t. ex de många från Tyskland hemförda, med plundrande svärd lätt vunna rikedomarna; egarnes vana vid fältlefnadens öfverdåd och njutningar för dagen; exemplet af sydländningarnas rikare lefnadssätt i en rikare natur; slutligen de nybakade grefvarnas och friherrarnas bemödande att genom praktfullt lefnadssätt vinna uppmärksamhet och anseende. Ojemnförligt mest bidrog likväl Kristinas efterdöme. Den utomordentliga prakt, de kostsamma lustbarheter, hvilka hon så mycket älskade och så ofta anställde, efterapades snart och måste efterapas af gunstlingarna och af de förnämsta i staden, häldst drottningen ofta och gerna deltog i dessas enskilda gästabud. Det är väl sannt, att Axel Oxenstierna, Per Brahe med flere af det gamla högadliga partiet visade ovilja för så öfverdådigt lefnadssätt; åtminstone finner man ingenstädes spår, att de med egna tillställningar verksamt deltagit deri; utan tvärtom, att de likasom dragit sig undan i en frivillig skugga. Men just derföre inverkade deras efterdöme föga på den stora hopen, hvilken löper efter det lysande och äflas att apa en hvar sin mägtigare öfvermans lefnadssätt, steg för steg uppföre, ända till tronen. Och hurudant efterdömet härifrån var, hafva vi tillräckligen ådagalaggt. Den mer och mer inträdande penningebristen förorsakade dock någon inskränkning i hoffesterna. Det var troligen derföre, som Kristina under de sista regeringsåren i dessa lysande högtiders ställe tillgrep jagter, lustvandringar, resor, förtroligare sällskapskretsar samt dylika mer lättköpta tidsfördrif.
