Sida:Drottning Kristina 2.djvu/172

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs

168

från trettioårakriget. Detta allt blandades dock med en ridderlig artighet, hvilken gaf åt umgänget en viss anstrykning af ädelt behag. Fruntimren voro dygnets gudinnor.




SJUTTONDE KAPITLET.
MISSNÖJEN UNDER DROTTNING KRISTINAS REGERING.

Efter allt, hvad vi berättat om Kristina och hennes regering, är det visserligen öfverflödigt, så väl att nämna, det ett allmänt och häftigt missnöje uppstod, som att anföra detsammas orsaker. Båda delarne äro redan förut tillräckligen utvecklade. Angelägnare är att framställa rigtningen af dessa missnöjen. I afseende på tiden sönderfalla de i tvänne olika skeden, nämligen före och efter 1651; men, i afseende på undersåtarna, i tvänne olika klasser, högadelns och folkets.

Anledningen till de högre samhällsklassernas missnöje var Kristinas egenmägtighet, slöserier, gunstlingar m. m. Före 1651 sökte detta parti att inskränka konungamagten, så väl för närvarande hos Kristina sjelf, som för framtiden genom att motstå Karl Gustafs utnämnande till tronföljare. Genom att hindra detta sednare ville man troligen bereda sig tillfälle att vid Kristinas afgång och ett alldeles fritt val än ytterligare binda regentens händer. Planen hade två sidor; den fosterländska, att förekomma rikets förstöring af en oduglig, men allena styrande konung; den ståndsegennyttiga, att öfverflytta en större del af regeringsmagten till ridderskapet, till rådet. Förslaget misslyckades; ty partiet hade sjelf bundit sina händer och aflägsnat förtroendet, båda delarne genom mottagandet af kronogods och genom den fara, som derigenom uppstod för ofrälseståndens frihet. Kristina begagnade ställningen och visste att vid riksdagarne 1647, 1649 och 1650 bringa de sistnämnde på sin sida, eller rättare