186
och hvilka innehaft endast hofsysslor, men i afseende på statens vård egde hvarken förtjenster eller erfarenhet De voro, sade man, mera passande till dansherrar än till rådsherrar.
För öfrigt fick Kristina redan nu känna försmaken af sin blifvande lott. Menniskans vanliga benägenhet att öfvergifva den nedgående och tillbedja den uppgående solen framstack äfven vid detta tillfälle, oaktadt alla de bemödanden, som försigtigheten nu mer än någonsin fordrade. Så, under drottningens frånvaro, smög sig en del af hoffolket till besök hos den nu förskjutne grefve Magnus, hvilken dock var svåger med landets snart blifvande konung. Dels af penningebrist, dels med anledning af den förestående utresan, afskedade Kristina en del af sin omgifning, så att slottets salar blefvo ödsliga och tomma, i synnerhet mot förr. De qvarstående, lika som de afgående, kunde ej alltid dölja sitt missnöje öfver så väl uteblifvandet af flere års löner, som öfver den sorglösa likgilltighet, hvarmed Kristina lemnade deras framtid vind för våg. Äfven utländningarna drogo sig undan. Deras skördetid i norden var förbi; och undan den hotande nordanstormen af svenskarnas missnöje skyndade de flocktals åt söder och lemnade sin beskyddarinna ensam. I sanning ensam! Med vanlig skarpsinnighet kunde hon hos Karl Gustaf och sina nuvarande gunstlingar lätt upptäcka eller åtminstone ana egennyttan bakom smickret och den låtsade tillgifvenheten. Hon borde begripa, att så väl adeln och rådspartiet som massan af ofrälsestånden voro med hennes regering och person på det högsta missnöjda: och som enskild egde hon ingen enda vän; ingen, vid hvilken hennes hjerta var fästadt; ingen, som med oegennyttig tillgifvenhet deltog i hennes öde. Känslan af denna öfvergifna belägenhet föll stundom tryckande och tung öfver hjertat, och man såg henne ensam, nedslagen och sorgsen, öfverlemna sig åt dystra grubblerier. Emellanåt sökte hon rycka sig derutur, dels genom tanken på herrligheterna i södern, dels genom hopade nöjen, lustfärder, jagter, baler, fäktningar, ringränningar och
