skådespel; med lst hvilka tillställningar hon och omgifningen sökte kasta ett skimmer af glädje och glans öfver hennes sista dagar i Sverge.
TJUGONDE KAPITLET.
RIKSDAGEN 1654.
Den nu sammanträdande riksdagen tycktes blifva i många hänseenden märkvärdig, vigtig, måhända vådlig; ty flere partier förefunnos, och hvarje hade sitt serskilda mål, hvilket det med ansträngning af alla sina krafter sökte uppnå.
Drottningen för sin del åsyftade förnämligast att bekomma så stort underhåll och så stor säkerhet derom, som möjligt, och att sedermere ju förr desto häldre få avkasta regeringsbördan och skynda till söderns efterlängtade herrligheter. Man såg tydligt, huru hon med otålighet räknade de återstående dagarna, till och med timmarna. — Ett annat parti var rådet och högadeln. Dess syften voro flere. Först att nedpruta Kristinas fordringar till öfverensstämmelse med rikets behof och säkerhet. Att rådet åtog sig detta obehagliga göromål, var så mycket nödvändigare, som prinsen sjelf icke kunde anständigtvis drifva något sådant mot sin välgörarinna, och ofrälsestånden försummade det i följe af folkpartiers vanliga brådska och benägenhet att gå förbi en mängd vigtiga omständigheter blott för att så snart som möjligt vinna det i allmänna tänkesättet för året eller för dagen högst gällande målet, hvilket denna gången var drottningens tronafsägelse. — Ett annat adelns syfte var, att åt sig sjelf så
