och med en vanlig mössa på hufvudet, satt hon sjelf jemnte öfverstallmästaren Monaldeschi och gardeskaptenen Ludvig Sentinelli i den första vagnen. I den andra åkte det öfriga sällskapet, och några få ryttare slutade raden. Det hela liknade snarare en vanlig postvagnsfora än tåget af en resande drottning. Också omtalas denna gången ingen enda högtidlighet vid hennes emottagande. Hofvet, som vistades i Paris eller S:t Germain, ville afböja besöket och bad henne stanna i Lyon eller Avignon; man vore ej beredd på mottagandet af en så hög gäst. Men när Kristina icke förstod eller icke ville förstå dessa vinkar, anvisade man henne tills vidare lustslottet Fontainebleau som boning. Men der lät man henne ock qvarstanna. Vecka efter vecka hoppades hon blifva inbjuden till Paris, men förgäfves; och endast några få personer infunno sig för att uppvakta den året förut så allmänt eftersökta och firade furstinnan. Man såg tydligt, att hofvet ville visa sitt misshag öfver hennes ankomst.
Det var under denna långa och ledsamma vistelse i Fontainebleau, som Kristina lät verkställa det ryktbara mordet på Monaldeschi.
Johan, markis de Monaldeschi, var född i Rom och af förnäm slägt. Alla författare beskrifva honom såsom egenkär, påflugen, otacksam, sqvalleraktig samt utan heder och pålitlighet. Vid Kristinas första ankomst till Italien blef han upptagen ej blott i hennes tjenst utan snart äfven i så stor ynnest, att han utnämndes till öfverstallmästare och ständigt sågs vid drottningens sida. Många sade och trodde, att han efter Pimentellis afsked var hennes gynnade älskare.
Vid samma tid hade Kristina i sin tjenst upptagit tvänne grefvar Sentinelli. De voro italienare och bröder; den ene, Ludvig, blef kapten för gardet, den andre, Frans Maria, öfverkammarherre. Denne sednare erhöll af drottningen så stora ynnestbevis, att många trodde honom vara den verkliga älskaren. Det rådde också mellan båda gunstlingarna, Monaldeschi och Sentinelli, en bitter
