Hoppa till innehållet

Sida:Drottning Kristina 2.djvu/283

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
279

Man hade i Rom och Paris föreslagit, att för sakens bedrifvande skicka en hop förklädda jesuiter till Sverge. Det är detsamma som att skicka dem till galgen, sade Kristina; ty att omvända de strängt lutherska svenskarna är en fullkomlig omöjlighet. Efter dessa Kristinas egna och samtidiga yttranden återstod för hennes resa ingen annan förklaringsgrund än hemliga afsigter på kronan.

Redan år 1664 lät hon både genom bref och sändebud begära för sin person fri religionsöfning inom Sverge, och började derjemnte underhandla om inköpet af Karl Gustaf Wrangels palats till blifvande boning. I enskildt bref till Seved Båt hotade hon att resa till Sverge, äfven om man afsloge hennes anhållan om religionsöfningen. Regeringen, rådet och ständerna voro alla förbittrade öfver hennes uppförande år 1660. Dertill kommo de sednare underrättelserna om hennes afsigter mot rikets lugn och trosbekännelse, samt de opassande hotelserna i brefvet till Seved Båt. Regeringen och ständerna togo derföre det enhälliga beslut, att helt och hållet vägra den begärda religionsöfningen och att för hennes vistelse inom riket föreskrifva så stränga villkor, att de liknade nära nog ett afslag. Om, tillägga ständerna, drottningen i strid mot dessa föreskrifter inkommer till fäderneslandet och vill der öfva någon främmande gudstjenst, så önska vi, att regeringen må använda alla lagliga medel att i tid förekomma hvarje fara för konungen, riket och vår trosbekännelse.

Oaktadt detta betska svar vidhöll Kristina det fattade beslutet. Hon afskedade större delen af sitt hof, satte det qvarlemnade under Azolinis vård och skyndade åt norden. Det var sommaren 1666. Orsaken, hvarföre detta år valdes, anses hafva varit den, att Kristina, aldrig fullkomligt fri ifrån stjerntyderiets villor, trodde sig omigen hafva upptäckt, att någon olycka, måhända döden, hotade Karl den elfte just vid besagde tidepunkt; hvarföre hon ville vara på stället för att begagna tillfället. I öppen strid mot ständernas föreskrift beslöt hon medtaga katolska själasörjare. Azolini föreslog dertill tvänne