Sida:Drottning Kristina 2.djvu/282

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs

278


TRETTIONDETREDJE KAPITLET.
KRISTINAS ANDRA RESA TILL SVERGE.

Kristinas första besök i sitt fädernesland hade medfört, många obehag, i synnerhet för henne sjelf. Efter ett år ville hon likväl dit återvända. Orsaken kan näppeligen med visshet, uppgifvas. Sjelf förebar hon penningeangelägenheternas ordnande och sin längtan att besöka konungen, enkedrottningen och sina svenska vänner. Från andra håll spordes andra skäl; t. ex. att drottningen, ledsen vid Rom, ville af vanlig ombytlighet återigen göra ett försök med Sverge; att hon ännu hyste hemliga afsigter på dess krona och derjemnte hoppet att kunna densamma vinna. Man sade äfven, att katolikerna underhöllo, smickrade och uppmuntrade dessa planer i tanke, att hon genom någon slags hvälfning möjligtvis kunde göra sina anspråk och på samma gång katolska läran gällande i samma Sverge. Det var i synnerhet Biörenklou, då varande svenskt sändebud i Wien, som upptäckte och tillkännagaf dessa stämplingar, hvilka också från andra håll och af flere skäl fingo ytterligare bekräftelse; i synnerhet deraf, att man utan antagandet af denna vigtiga driffjeder omöjligen kunde förklara, hvarföre Kristina med så mycken envishet och efter så många undergångna förödmjukelser ville omigen truga sig in uti Sverge.

Att Kristinas plan icke kunde vara den, att helt enkelt sätta sig i ro inom besagde land, det bevisade hon sjelf med tämligen ovederläggliga skäl. Huru skulle jag, sade hon, jag med mitt stolta lynne kunna förnedra mig till att stanna i Sverge och der lyda en nyckfull konung och blifva en skugga bredvid hans mor, en Hedvig Eleonora! — Men äfven den katolska planen medförde svårigheter, för hvilka Kristina ingalunda var blind.