I Jönköping mötte Kristina regeringens ilbud med ovillkorlig föreskrift om den katolska prestens tillbakaskickande. Kristina svarade genast och bestämdt: jag skickar ej från mig min själasörjare; men jag skall i dess ställe sjelf följa med honom ifrån detta land, och jag vill derföre nu straxt vända tillbaka; hvarpå hon beställde skjutshästar för sin enskilda vagn. Det var inemot midnatt. De la Gardie föreställde svårigheterna; bland andra också den, att han och hans sällskap icke så snart kunde blifva färdiga till hennes beledsagande på återvägen. Kristina svarade: jag undanber mig edert sällskap; ty från denna stund kan jag icke mottaga någon höflighet af svenska regeringen. Småningom lugnades hon, och man beslöt fortsätta resan framåt; men att tillika affärda ett ilbud med förfrågningar, huruvida ej regeringen ville eftergifva det bestämda villkoret. Kristina medskickade till Karl den elfte ett egenhändigt bref, af följande innehåll. På grefve De la Gardies bön har jag beslutat afvakta, huruvida eders majestät vill för min skull ändra sin föreskrift. Om sådant icke sker, kan jag aldrig mer mottaga någon höflighet af eder; ty jag har fattat mitt beslut att i dylikt fall på ögonblicket återvända. För att emellertid påminna eder, hvad ni är och hvad jag är, ber jag eder vara öfvertygad derom, att ni icke är född till att befalla öfver folk af sådant slag, som jag o. s. v. Brefvet var illa skrifvet, med många ändringar och utan bräddrum öfver eller på sidorna [1]. Det uppretade naturligtvis regeringen än mer, och ilbudet fick återvända med förnyadt Nej.
Emellertid hade Kristina fortsatt resan ända till Norrköping. Under denna färd likasom förut iakttog hon hvarje tillfälle att ställa sig in hos folket, hörde med deltagande alla anmärkningar mot närvarande styrelse, beklagade landets nöd, lofvade medla godt hos konungen och utkastade bland de omgifvande hoparna mycket
- ↑ Riksark. oordnade papper om Kristina. Sjelfva urskriften af den 14 Maj 1667.
