den sjunde dött, och att kardinal Farnese förmodades blifva efterträdaren. Detta var en obehaglig nyhet; ty Farnese och drottningen stodo till hvarandra i mindre vänskapligt förhållande. Bemälde kardinal hade nämligen varit närmaste styresmannen öfver staden Rom, i hvilken egenskap han ofta velat bestraffa de oordningar, som föröfvades af Kristinas folk och vid hennes hof. Under dessa ämbetsutöfningar hade han ofta och på ett obehagligt sätt stött tillsammans med drottningen sjelf, hvilken dels af lättsinne försvarade sina tjenares förbrytelser, dels af egensinne och stolthet icke ville tillåta deras bestraffande af någon annan. Detta hade föranledt ganska ledsamma uppträden, och Kristina förutsåg, att Rom, det antagna fäderneslandet, skulle under Farnese blifva för henne en obehaglig vistelseort. Sverge, det medfödda fäderneslandet, var helt och hållet stängdt, och ej heller fanns någon annan stat, som för henne öppnade en gästfri och angenäm boning. Belägenheten var i sjelfva verket oroande och betänklig.
Men snart kom den angenäma underrättelsen, att Farnese blifvit förbigången och kardinal Rospigliosi utkorad till påfve under namn af Klemens den nionde. Denne herre var af ett gladt och praktälskande lynne och dertill förklarad vän af drottning Kristina, för hvilken sednare således utsigterna i hast ljusnade. Hon beslöt att med en praktfull fest visa sin glädje öfver valets utgång. Framsidan af hennes palats skulle upplysas och prydas af påfvens namn, brinnande med 600 lampor; derjemnte af transparenter, föreställande, huru katolska kyrkan segrande trampade kätteriet under fötterna. Flere drottningens vänner föreställde huru en till påfvens ära anställd högtidlighet och huru i synnerhet sådana prydnader skulle väcka ovilja i den strängt protestantiska staden, hvars folkmängd till stor del utgjordes af handtverkare och sjömän, hvilka blindt trodde påfven vara jemnte turken kristenhetens största fiende och upphofsmannen till allt ondt. Men Kristinas föresats kunde ej rubbas, och hon stärktes deri af sin öfverkammarherre, Del Monte, hvilken vid denna tid
