286
Helsingborg och ville genast samma qväll öfver till Seland. Det befanns ogörligt. Morgonen derpå lät hon först läsa messan. Jag skall visa, sade hon, att jag icke af räddhåga rymmer ur landet. Vid afskedet yttrade hon till De la Gardie: helsa eder konung, att min stolthet skall hindra mig från klagomål, och min fosterlandskärlek från hämnd. Derpå satte hon öfver sundet och skyndade utan något uppehåll till Hamburg.
Omdömena, öfver hvad som förefallit, voro i Sverge mycket delade. Menigheten, utan kännedom om rätta förhållandet och förtjust öfver Kristinas visade vänlighet och deltagande, yttrade missnöje med rådets åtgerder, och under tillbakaresan och i synnerhet i Norrköping såg man menniskor med tårar och tillgifvenhetstecken visa sin sorg och sitt deltagande, och de försäkrade, att medan drottningen regerade, var landet bekrönt med all slags välsignelse, nu deremot belastadt med all slags vedervärdighet [1]. — I de högre kretsarna var tänkesättet annorlunda. Danska sändebudet beskrifver det med följande ord: de flesta säga så: vill hon ej bida, så må hon gerna rida.
TRETTIONDEFJERDE KAPITLET.
KRISTINAS VISTANDE I HAMBURG.
I början af Juni återkom drottning Kristina till Hambug. Här mötte den underrättelse, att påfven Alexander
- ↑ Rådsprot. d. 8 Aug. 1667.
