296
TRETTIONDESJETTE KAPITLET.
FÖRSLAGET ATT BLIFVA DROTTNING I POLEN.
Konung Johan Kasimir hade länge varit trött vid de obehag och bekymmer, som åtfölja alla kronor, och i synnerhet den polska. Denna känsla mognade ändteligen till hans beslut att nedlägga regeringen, hvilket också i September 1668 verkställdes. Sommaren förut fick Kristina underrättelse om hans afsigt. Genast beslöt hon anmäla sig som sökande till den snart lediga tronen. Verkliga orsakerna tyckas hafva varit ombytlighet och regerings- eller utmärkelselystnad. Ingen af desse anledningar kunde dock åberopas, icke ens inför eget samvete. Kristina uppgaf derföre som skäl sin förvandtskap till de nu ur Polen försvinnande Wasarna, hvarföre hon ansåg sig förbunden bevaka slägtens anspråk. Hon rådförde sig med påfven, hvilken gillade förslaget, och hvars bifall hon också åberopade såsom ytterligare anledning till underhandlingens fullföljande. Kanske tyckte hon sjelf, att icke ens dessa skäl voro tillräckliga för att rättfärdiga ett företag, som stod i så skärande motsats till hennes frivilliga nedläggande af den medfödda, mer både ärorika och lugna svenska kronan. Hon befallde derföre, att hela underhandlingen skulle tills vidare hållas hemlig. Om dess lyckliga utgån tycktes hon sjelf hysa någon förhoppning. Jag är öfvertygad, sade hon, att jag skulle lyckas, om ej mitt kön hindrade. I alla bref omtalade hon emellertid sin likgilltighet i afseende på utgången, och försäkrade till och med, att hon blott oerna uppträdde bland de sökandes antal, o. s. v. Men för att genomdrifva saken skref hon dock en mängd bref och tillställde allehanda försök, stundom af mindre ädel beskaffenhet.
I egenskap af ombud sändes till Warschau polska
