302
förnämsta händelserna under hennes regering. Hon har sjelf öfversett handskriften och i brädden tillaggt en mängd anmärkningar. I det hela var hon missnöjd med arbetet, och lät Galdenblad uppsätta ett annat sammandrag, uttryckligen till ledning för Vossius, hvilken handskrift hon likaledes genomgick och försåg med brädd-anteckningar. Af okänd anledning blef Vossii verk aldrig företaget, och han sjelf dog ett par månader före drottningen.
Man har låtit trycka urskrifterna till både Kristinas eget arbete, och till de tvänne sammandragen jemnte hennes vidfogade anmärkningar. Det tyckes, som man der borde vänta många och pålitliga upplysningar; men förhållandet är, att Kristinas uppgifter både å ena och andra stället öfverflöda af misstag, föranledda af ett under år och öfverlastning svigtande minne, måhända någon gång af hennes förblindande egenkärlek. Ty man finner äfven här mångfaldiga spår af denna svaghet. Man läser t. ex. följande anmärkningar af hennes egen hand: Kristina har aldrig haft någon gunstling. — Det var för Kristina nästan omöjligt att misstaga sig på menniskor. — Kristina lemnade Sverge mer blomstrande och lyckligt, än det någonsin varit o. s. v.
Utom ofvannämnde arbeten har man efter Kristina tvänne uppsatser, innehållande anteckningar eller rättare sagdt loftal, det ena öfver Alexander, det andra öfver Cæsar. Dessutom har hon efterlemnat en betydlig samling sede- eller tänkespråk samt andra allmänna anmärkningar. I dessa skrifter, der hennes egen personlighet icke så ofta och störande träder emellan, visar Kristina mycken skarpsinnighet i uppfattning, kraft i uttryck samt höghet i tänkesätt. Hennes bref deremot äro, såsom de anförda exemplen visat, ofta vanställda af en motbjudande egenkärlek, af en oförmåga att tänka eller tala om något annat än sin egen person. Ordet jag förekommer der alltför ofta.
Kristinas ofvannämnde arbeten voro författade på fransyska språket, hvilket hon bland alla häldst och nästan uteslutande begagnade.
