Hoppa till innehållet

Sida:Drottning Kristina 2.djvu/305

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
301

gifvaren och mottagaren. Hon fick t. ex. vid något tillfälle höra, att en ansedd vetenskapsman befann sig i för ögonblicket tryckande penningebehof. Genast skickade hon 200 dukater jemnte följande skrifvelse. Jag sänder eder härhos en gåfva, ehuru den svarar hvarken mot eder förtjenst eller min önskan. Jag rodnar deröfver; det är eder hämnd. Nämn ej ett ord härom, så framt ni icke vill dödligt såra drottningen. Sjelf sysselsatte hon sig mycket med vittra och lärda ämnen, afhörde andras arbeten i handskrift och hjelpte till att granska och förbättra dem, äfven genom att tillägga verser och meningar af egen uppfinning. Bland vetenskaperna älskade hon mycket matematik, kemi och astronomi. Hon kunde tillbringa hela dagar vid smältugnen, hela nätter vid det mot stjernorna rigtade synröret, följande med spänd uppmärksamhet naturens under och de lärdas förklaringar. Stundom tyckes hon likväl hafva förirrat sig på guldmakeriets och stjerntyderiets fält; men vid andra tillfällen dref hon sjelf uppenbart gäckeri med i synnerhet den sednare villfarelsen.

Med så liflig kärlek för dylika arbeten, har Kristina naturligtvis äfven sjelf som författarinna tagit pennan. Det var i synnerhet under sednare åren af vistelsen i Rom, som hon egnade sig åt denna sysselsättning, och föremålet blef bland åtskilligt annat, också hennes egen person och styrelse. Hon började skrifva sin historia och tillegnade detta arbete åt ingen mindre än åt Gud sjelf. Skriften röjer mycken lätthet och kraft i språkets behandlande, men upphör redan med år 1636, måhända af trötthet vid det enformiga arbetet. Kristina beslöt anförtro det åt någon annan, och valde Isak Vossius. Ni, skref hon, hvilken som ögonvittne sett den höga lycka, Sverge åtnjutit under min regering, ni skall skrifva min historia utan lågt smicker; men med den enkla sanning, hvilken jag älskar lika högt, som jag hatar lögnen. Förmodligen var det i afsigt att skaffa honom erforderligt kunskapsförråd till ett sådant arbete, som Kristina lät en bland sina sekreterare uppsätta ett sammandrag öfver de