304
regenter. Hon befallte Oliwekrantz att i egenskap af generalguvernör öfver hennes underhållsländer begära excellenstittel samt rang och plats näst efter Svea rikes råd och öfver alla andra svenska ämbetsmän. Det tyckes som Oliwekrantz icke med serdeles eftertryck bevakat dessa anspråk, hvilka naturligtvis skulle ådraga hom ledsamheter och åtlöje, hvarföre Kristina omigen och vid straff af sin onåd befallte honom icke gifva excellenstittel åt någon annan än dem, som sjelfva visade honom denna uppmärksamhet tillbaka. Ni skall, tillade hon, vara ganska svartsjuk om min ära i eder person. Till fredsunderhandlingarna i Nimvegen 1678 skickade hon sin dåvarande sekreterare och ståthållare öfver Gottland och Öland Cedercrantz. Det besynnerliga i föremålet för hans uppdrag skola vi framdeles omtala; här blott några Kristinas föreskrifter om underhandlingssättet. 1:o. Cedercrantz skall af enhvar fordra excellenstitteln. 2:o. Då han talar om sin drottning, skall det ske under benämning af drotning Kristina eller blott drottningen. Andra regenter skola kallas, t. ex. konungen af Spanien, drottningen af Frankrike o. s. v. 3:o. Han skall icke lemna försteget åt någon annan bland fredsombuden än åt påfvens; dock äfven åt kejsarens; men detta sednare blott i den händelse, att franska och spanska ombuden föregå med sådant exempel. 4:o. Vid andra konungars namn skall Cedercrantz icke underlåta titteln serenissimus[1] men hvarken mundteligen eller skrifteligen sjelf gifva eller tillåta andra gifva Kristina denna benämning. Skall hon hafva någon dylik, så måste det vara titteln Augusta[2]; eljest vill hon blott heta drottning Kristina, hvilket namn hon påstår vara större än alla andra verldens tittlar o. s. v. Man finner, att Kristinas egenkärlek genom hennes ovanliga lycka och framgång i
