306
bestraffade sina tjenare, och från munnen till och med från pennan flödade vid sådana tillfällen uttrycken: dumhufvud, nöt, lögnare, bedragare o. s. v.
Under nästan hela denna tid bebodde Kristina palatset Riario, beläget i qvarteret Longara. Genom missbruk af qvartersfriheten samt genom den osedlighet, som vanligen rådde inom Kristinas hof, blef detta qvarter en fristad och inom Rom en slags hufvudstad för brottslingar och laster af alla möjliga slag. I afseende på drottningens egen person utspriddes ganska vanhedrande rykten, i synnerhet om allehanda kärleksförbindelser; och man finner dylika beskyllningar äfven i tryck flerestädes upprepade. Vid närmare granskning synas likväl dessa sednare osannolika samt föranledda, dels af Kristinas sjelfsvåldiga uppförande, dels af de många ovänner, hon förskaffade sig. Hennes gunstlingar eller tjenare, vanligtvis föraktliga personer, blefvo sedermera hennes bittraste fiender. Dessa begagnade den närmare kännedom, de under nådetiden bekommit, och tillfredsställde sedermera sin och allmänhetens skadelystnad genom att röja, hvad dem i förtroende meddelats. Så blefvo alla Kristinas fel framdragna icke blott skoningslöst, utan ofta nog sanningslöst; så att man förvånas öfver författarnes djerfhet att utesluta förmildrande och tilldikta förvärrande omständigheter, till och med att oförskämdt utsprida de gröfsta osanningar. Det finnes om drottning Kristina en mängd skildringar och lefvernesbeskrifningar m. m. alla af smygförfattare, hvilka blygts utsätta sina namn; men alla med syftemål att än mera nedsvärta hennes utom dess nog mörka bild. I dessa skrifter finner man, i synnerhet från tiden efter tronafsägelsen, en mängd skändeliga beskyllningar af alla slag. Vi qvarlemna sådana i den tystnad och glömska, hvari de redan sjunkit. Författarnes påtagliga bitterhet och osanningar beröfva det hela all trovärdighet.
