40
statsmännerna, en Axel Oxenstierna, Per Brahe, Gyllenhielm, Salvius; och bland de yngre Erik och Johan Oxenstierna, Magnus Gabriel De la Gardie, Skyttarna, Shering Rosenhane, Biörneklou, Ehrensteen m. fl.; bland presterna, då varande eller sedermera blifvande biskoparna Rudbeckius Johannes Matthiæ, Paulinus, Lenæus, Terserus, Baazius, Emporagrius, Gezelius; dessutom de egentliga vetenskapsmännen Messenius, Bureus och Wexionius Gyldenstolpe m. fl. Under Kristinas tid uppträdde också de begge ryktbara dalkarlarna, Stiernhielm och Stiernhöök; hon kallade dem sina båda Dalstjernor. Den utförligare teckningen af flere bland dessa herrar uppskjuta vi till kommande berättelser. Bland de öfriga märkas följande.
LAURENTIUS PAULINUS GOTHUS,
son af en förmögen smed och borgmästare i Söderköping, utmärkte sig redan som barn genom lätt fattning, rena seder och mildt sinnelag. Vid in- och utländska läroverk förskaffade han sig ovanliga kunskaper och antogs till professor i Uppsala, der han uträttade mycket för ungdomens undervisning och blef år 1600 promotor vid den första magister-promotionen i Sverge. Redan Karl den nionde utnämnde honom till biskop i Westerås; men i och med detsamma uppkom dem emellan något missförstånd, så att konungen tog sin kallelse tillbaka, och Paulinus måste till och med vika undan till landet. Snart derefter visade sig en ovanligt stor komet. Karl den nionde blef orolig och frågade om dess betydelse flere lärda, men förgäfves; tills ändteligen Paulinus som var stark äfven i stiernkunskapen, skingrade genom en utgifven afhandling konungens farhågor. Nu kom han åter i nåd och fick anbud af Åbo biskopsstol, hvilken han likväl sig undanbad. Sedan förordnades han till biskop i Skara, men flyttades inom året till Strengnäs för att vara konungen närmare. Här stannade han från 1609 till 1637, då
