MARGARETA BRAHE,
syster till grefve Per, fick en egen märkvärdighet. Född 1603, blef hon först vid trettio års ålder gift; det var med Bengt Bengtson Oxenstierna, den så kallade Resare-Bengt. Vid fyrationde året förlorade hon denne sin make, utan att med honom hafva egt några barn. När Johan Oxenstierna efter sin första gemåls död 1647 blef enkling, fattade han mycken tillgifvenhet för Margareta Brahe, ehuru hon nu var 45 år gammal och elfva år äldre än han sjelf. Detta väckte oro vid hofvet. Mellan de båda mägtiga slägterna Brahe och Oxenstierna hade hittills varit inbördes täflan, så att drottningen kunnat genom den ena motväga den andra. Nu var Kristina i öppen fiendskap med Oxenstiernorna och i hemlig spänning med Brahe, hvaremot dessa båda slägter mer och mer nalkades hvarandra. Rikskanslerens begge söner sökte sina giften inom riksdrotsens hus; den äldste, Johan, friade till systern Margareta, den yngre, Erik, till brorsdottren Elsa Elisabet, och båda förslagen gingo i verkställighet. Många påstodo, att alltsammans var ett verk af gamla rikskanslerens slughet; men sådant är alldeles ogrundadt, åtminstone hvad Johans frieri angår. Jag och din moder, så skref han till sonen, kunna ej annat än gilla fru Margaretas person och skulle henne villigt till sonhustru annamma. Dock se vi oss ogerna, i följe af sådant giftermål, beröfvade allt hopp att genom dig hugnas med barnbarn. Du är vår äldste son och näst Gud vårt hopp och stöd. Du är ännu ung, knappt fem och trettio år; jag kan sålunda icke förstå, hvarföre du skulle belasta dig med en gammal, ofruktsam qvinna och dymedelst göra, hvad du kanske framdeles ångrar. Får jag gifva råd, så se dig först om. Du behöfver icke frukta, det någon undertiden går dig i förväg. Men Johan var ifrig. Hans förra fru hade knappt i fyra månader varit död, och ännu icke hunnit begrafvas, när det nya frieriet begynte och afgjordes. Fadren, som vanligt, tog saken lugnt; ehuru den gått mot hans vilja.
