6
Men år 1657 blef Margareta Brahe andra gången enka. Någon tid derefter och redan 57 år gammal, fick hon ändå nya friare, lockade kanske af hennes stora rikedomar. Den förstkommande var en furste af Nassau, 66 år gammal, enkling och med 17 barn. Skriftligen hörde han sig före och erhöll tvetydiga, hvarken jakande eller nekande svar; han sjelf ansåg dem uppmuntrande, slutligen fullt lofvande, och skickade derföre sina sändebud till Stockholm att formligen afsluta saken. När dessa kommo fram, funno de med förvåning fru Margareta förlofvad och färdig att träda i äktenskap med en sednare kommen och behagligare fästman, nemligen med en tjuguåttaårig landtgrefve af Hessen Homburg. Den gamle friaren blef ytterst uppbragt och påstod, att fru Margareta skändeligen bedragit honom sjelf och med behagsjuka lockat landtgrefven. Han vände sig med klagomål till dåvarande enkedrottningen Hedvig Eleonora och till Per Brahe. Detta drog något på tiden; men som fru Margareta icke hade någon tid att förlora, afvaktade hon ej underhandlingens slut, utan gick med den unga friaren oförtöfvadt i brudstol. Den gamle blef utom sig af harm. Han ämnade formligen anklaga fru Margareta som bedragerska och landtgrefven som hennes förförare. De skulle straffas, om icke efter svensk, åtminstone efter tysk lag. Emellertid utgaf han en bok, kallad: Die untreue Margareta Brahe[1]. Meningen var att i denna tvist vinna på sin sida det allmänna tänkesättet. Följden blef, att allmänna tänkesättet gjorde åtlöje af båda de giftaslystna gråhåringarna, så väl fästmannen, som fästmön. Ett år derefter dog den gamle, men häftige friaren; sju år derefter den gamla, men ombytliga fästmön, hvarefter den unga enklingen, landtgrefven, ingick i nytt äktenskap med en tjugufyraårig hertiginna af Kurland.
- ↑ Den otrogna Margareta Brahe.
