Sida:Drottning Kristina 2.djvu/92

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

88

alla. Jag, likasom många, har alltid känt vedervilja mot denna föraktliga och osvenska sed; men saknat anseende och magt att densamma afskaffa. Du har visat dig ega kraft att besegra fördomen och att från vårt språk aftvå det främmande och vanställande sminket. På denna bana hade förut icke framgått någon mägtig ande, hvilken vi andra kunnat följa. Du är en sådan. Du har genom din lärodikt ådagalaggt, det ingenting finnes, som ej det äkta och obemängda svenska språket kan med klarhet och behag uttrycka, o. s. v. Midt under denna fosterländska förtjusning för modersmålet offrade Verelius sjelf åt tidens allmänna af honom tadlade anda; ty just detta anförda bref är af honom skrifvet, icke på fosterlandets språk, utan på det främmande latinet.

Saken egde sin stora vigt. Utan modersmålets upparbetande till användbarhet i vittra och vetenskapliga skrifter, hade det förblifvit en omöjlighet att sprida kunskaper och bildning till någon större del af samhällets medlemmar.



SJUNDE KAPITLET.
OM ÄMBETSVERKEN.

Om svenska ämbetsverken under Kristinas regeringstid är föga att säga; och de förblefvo hufvudsakligen sådana, som förmyndarestyrelsen dem ordnat. Tillsynen var i början allvarsam; men under sednare åren har i detta likasom i andra hänseenden slappheten och oredan uppifrån spridt sig förlamande och störande nedåt och genom styrelseverkets alla grader. Ämbetsmännernas nit svalnade och deras duglighet aftog i samma grad, som Kristina