Hoppa till innehållet

Sida:Drottning Margot del II 1920.djvu/108

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

102

för sköta om dina intressen. Var lugn, det skall inte bli illa gjort.

— Jag förlitar mig på ers majestät, sade Henrik.

— Men hur dags brukar han gå till din gemål?

— Inemot klockan nio på kvällarna.

— Och när går han?

— Innan jag kommer, för jag träffar honom aldrig.

— Hur dags då?

— Inemot elvatiden.

— Gott. Gå inte ned förrän vid midnatt i kväll då skall allt vara klart.

Därmed tryckte Karl hjärtligt Henriks hand och försäkrade honom på nytt om sin vänskap samt avlägsnade sig visslande på en jaktvisa.

— Ventre-saint-gris! mumlade Henrik medan han följde honom med blicken, jag skulle misstaga mig bra mycket om inte den här historien kommer från änkedrottningen. Sannerligen, hon vet inte hur hon skall göra för att ställa till split mellan oss… ett par så såta makar!

Därmed började han skratta såsom hans vana var, då ingen kunde se eller höra honom.

Då La Mole på kvällen var på väg till drottning Margareta, mötte han i korridoren hertigen av Alencon.

— Jaså, är det ni, herr de La Mole, sade hertigen.

— Ja, ers majestät, svarade La Mole och bugade sig vördnadsfullt.

— Tänker ni gå ut?

— Nej, ers höghet, jag skall gå och uppvakta hennes majestät drottningen av Navarra.

— Hur dags kommer ni därifrån?

— Har ers höghet någon befallning att ge mig?

— Nej, inte för ögonblicket, men jag vill tala med er i kväll.

— Hur dags?