104
— Men det vet ingen om.
— De ha kommit inkognito. Deras högtidliga företräde har blivit uppskjutet tills i övermorgon, tror jag. Men låt oss inte tala om dessa småsaker. Tala i stället om för mig vad som har hänt er.
— Mig?
— Ja.
— Vad som har hänt mig?
— Seså… försök inte dölja det, jag vet om alltsammans.
— Tala då om det för mig, min älskling, för jag vet ingenting.
— Nej, tala nu öppet. Vad frågade änkedrottningen er om?
— Änkedrottningen? Skulle hon tala vid mig?
— Vad nu, har hon inte träffat er?
— Nej.
— Och inte heller kung Karl?
— Nej.
— Men kungen av Navarra?
— Nej.
— Men hertigen av Alencon har ni väl träffat?
— Ja, honom mötte jag nyss i korridoren.
— Vad sade han till er?
— Att han hade några befallningar att ge mig i kväll.
— Ingenting annat?
— Nej, ingenting annat.
— Det var besynnerligt!
— Vad är det ni finner besynnerligt?
— Att ni inte hört talas om någonting.
— Vad har då hänt?
— Olycklige… ni vet således inte att ni har stått vid avgrundens brant?
— Jag?
— Javisst.
— Hur så?
