Hoppa till innehållet

Sida:Drottning Margot del II 1920.djvu/130

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

124

liv genom att prisge sin egen heder. Det vet ju ers majestät, och ändå kan ni tvivla.

— På vad då?

— På vetenskapen.

— Det är därför att vetenskapen har bedragit mig, svarade änkedrottningen och såg med en genomträngande blick på René, vilken uthärdade den på ett beundransvärt sätt.

— När då?

— Åh, ni vet vad jag menar. Såvida det inte var vetenskapsmannen i stället för vetenskapen som bedrog mig.

— Jag vet inte vad ers majestät menar, sade florentinaren.

— René, ha era parfymer förlorat sin doft?

— Nej, ers majestät, inte när de användas av mig. Men det är möjligt att när de gå genom andra händer…

Katarina log och skakade på huvudet.

— Ert smink har gjort underverk, René, sade hon, och madame de Sauve har friskare och vackrare läppar än någonsin.

— Det är inte mitt smink som har gjort det, ers majestät, ty madame de Sauve har begagnat sig sig av varje vacker kvinnas rätt att vara nyckfull och har inte mera talat med mig om det. Och jag har inte lämnat henne något efter den uppmaning jag erhöll av ers majestät. Askarna finnas därför allesammans kvar i samma skick som när ers majestät såg dem med undantag av en, som försvunnit på obekant sätt.

— Det är bra, René, sade Katarina. Vi få kanske återkomma till saken senare. Låt oss nu tala om en annan sak.

— Jag är idel öra, ers majestät.

— Hur skall man göra för att få reda på hur lång livslängd en person har?