Hoppa till innehållet

Sida:Drottning Margot del II 1920.djvu/146

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

140

viktig sak, sade Margareta. Jag har underrättat honom, och här är han nu.

Henrik gick och stängde fönstret.

— Jag älskar dig, viskade Margareta och tryckte varmt den unge mannens hand.

— Nåväl, herr de La Mole, frågade Henrik och sköt fram en stol, vad gäller saken?

— Jag lämnade herr de Mouy där nere, svarade La Mole. Han ville veta, om Maurevel har kunnat tala än och om hans närvaro i ers majestäts rum är känd.

— Inte än, men det dröjer nog inte länge förrän det blir så. Det gäller därför att raska på.

— Han är av samma mening som ers majestät. Och om hertigen av Alencon är redo att ge sig iväg, kommer de Mouy i morgon kväll att befinna sig vid Saint-Marcelporten med hundrafemtio man. Femhundra vänta er i Fontainebleau. Sedan fortsätter färden till Blois, Angouleme och Bordeaux.

— Ers majestät, sade Henrik och vände sig mot sin gemål, jag för min del kommer att vara redo i morgon. Kommer ni?

— Ni har mitt ord, svarade drottningen. Vart ni än går följer jag med. Men ni vet ju att det är nödvändigt att hertigen av Alencon också kommer med. I fråga om honom finns det bara två saker att välja på: antingen står han på vår sida eller också förråder han oss. Något tredje finns inte. Om han tvekar stanna vi kvar.

— Vet han någonting om den här planen, herr de La Mole? frågade Henrik.

— Det gör han nog. Han fick för fjorton dagar sedan ett brev därom från herr de Mouy.

— Jaså, sade Henrik, och till mig har han inte sagt det minsta om den saken.

— Misstro honom, ers majestät, sade Margareta, misstro honom.