Hoppa till innehållet

Sida:Drottning Margot del II 1920.djvu/157

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
151

Coconnas mottog tämligen misslynt den biljett, som kallade honom till Rue Tison klockan halv tio på kvällen. Då han kom dit, var Henriette där före honom.

— Fy skäms, sade hon, det är inte fint, att låta en dam för att inte säga en furstinna vänta på det här sättet!

— Men klockan är ju bara tio, sade Coconnas.

— Ja, men, i min biljett stod det klockan halv tio.

— Jag lämnade också Louvren klockan nio, där jag har tjänstgöring hos hertigen av Alencon, vilket för resten tvingar mig att gå igen om en timme.

— Och det säger ni med så belåten min.

— Nej, visst inte, hertigen är en kinkig och tråkig herre som jämt grälar, och jag tycker bättre om att höra era vackra läppar gräla än hans otäcka mun.

— Se där, det låter ju en smula bättre, sade hertiginnan. Ni lämnade således Louvren klockan nio?

— Ja, och det var min mening att gå raka vägen hit, då jag i hörnet av Rue de Grenelle fick syn på en person som såg ut som herr de La Mole.

— Jaså… återigen herr de La Mole!

— Ja, alltid… med eller utan er tillåtelse.

— Ni är brutal.

— Jaså, skall vi nu börja säga varandra artigheter igen?

— Nej, men fortsätt era historier.

— Det var ni som bad mig berätta dem. Ni frågade mig varför jag kom för sent.

— Javisst. Är jag den, som borde ha kommit först?

— Ni har inte någon som ni söker efter, ni.

— Ni är oförbätterlig, min vän, men fortsätt i alla fall. I hörnet av Rue de Grenelle fick ni syn