170
XLVII.
VÄRDSHUSET LA BELLE ETOILE.
Två timmar efter den händelse som nyss blivit skildrad och som ej efterlämnat minsta spår, ej ens på Katarinas ansikte, återvände madame de Sauve till sina rum efter att ha slutat sitt arbete hos änkedrottningen. Strax efter henne kom Henrik in, och då han av Dariole fick veta att Orthon hade varit där, gick han genast fram till spegeln och tog biljetten.
Henrik kommer alldeles säkert att infinna sig vid mötet, hade Katarina tänkt, för om han inte skulle ha lust att gå dit, träffar han ju inte budbäraren, åt vilken han i så fall skulle säga nej.
I detta avseende misstog hon sig ej. Henrik frågade verkligen efter Orthon. Dariole upplyste honom om att denne gått sin väg tillsammans med änkedrottningen. Som han emellertid hade biljetten och visste att den stackars gossen var ur stånd att förråda honom, fattade han ingen misstanke.
Som vanligt intog han sin middag vid konungens bord. Kungen skämtade med honom över de misstag som han gjort sig skyldig till under morgonens falkjakt. Henrik ursäktade sig med att han var en bergsbo och inte en slättbo. Emellertid lovade han att lära sig falkjakt.
Katarina var mycket älskvärd, och då hon steg upp från bordet bad hon Margareta hålla henne sällskap under aftonens lopp.
Klockan åtta tog Henrik med sig två adelsmän och lämnade Louvren. Efter en lång omväg avskedade han dem vid Rue de Saint-Jacques, som om han skulle ge sig ut på ett kärleksäventyr. I hörnet av Rue des Mathurins träffade han på en ryttare, som var insvept i en vid kappa.
