— Mantes, sade ryttaren.
— Pau, svarade Henrik.
Ryttaren steg genast av hästen. Henrik svepte in sig i hans kappa och red på omvägar till Rue l'Arbre-Sec samt bultade på porten till värdshuset La Belle Etoile.
La Mole satt inne i salen och skrev brev — det torde ej vara svårt att gissa till vem.
Coconnas var ute i köket hos mäster La Hurière och såg på hur denne stekte sex rapphöns på spett och diskuterade med sin vän värdshusvärden om hur pass stekta de skulle vara när de togos från spettet.
Det var i detta ögonblick som Henrik bultade på porten. Gregoire gick och öppnade samt förde hästen till stallet medan den resande inträdde och stampade i golvet med stövlarna som för att värma sina stelfrusna fötter.
— Mäster La Hurière, ropade La Mole, här kommer en adelsman och frågar efter er.
La Hurière kom ut och mätte Henrik från huvud till fot. Den vida kappan av grovt tyg tycktes ej inge honom någon vidare respekt.
— Vem är ni? frågade han kungen.
— Guds blod! sade Henrik och gjorde en åtbörd mot La Mole; den där herrn har nyss sagt det. Jag är en adelsman från Gascogne som nyss kommit till Paris för att visa mig vid hovet.
— Vad vill ni?
— Jag vill ha ett rum och en supé.
— Hm, brummade La Hurière, har ni någon betjänt?
— Nej, svarade Henrik, men jag tänker skaffa mig en när jag gjort lycka vid hovet.
— Jag hyr inte ut rum utan att samtidigt få hyra ut åt en betjänt, sade La Hurière.
