256
— Känner ni en brännande smärta invärtes?
— Ja, svarade Karl och mulnade alltmer.
— Skarpa smärtor i huvudet som komma från ögonen och gå in åt hjärnan, alldeles som om pilar kördes in i ögonen…
— Javisst, javisst, min mor, jag känner det precis så. Åh, ni kan verkligen beskriva min sjukdom väl!
— Nåväl, allt detta är mycket enkelt, sade änkedrottningen. Se här…
Därmed tog hon fram ett föremål och räckte det till kungen.
Det var en figur av gult vax, omkring tio tum tum hög, klädd i en kunglig mantel.
— Nå, frågade Karl, vad är det med den här lilla figuren?
— Vad har den på huvudet? frågade Katarina.
— En krona, svarade Karl.
— Och i bröstet?
― En nål.
— Nå?… Känner ers majestät inte igen sig själv?
― Jag?
— Ja, ers majestät, det skall föreställa er själv med er krona och er kungamantel.
— Nå, vem har gjort den här figuren? frågade Karl som nu började bli trött på denna komedi. Kungen av Navarra, antar jag?
— Nej, ers majestät.
— Inte?… Då förstår jag er inte längre.
— Jag sade nej, därför att ers majestät kunde vilja ha exakta bevis. Jag skulle ha svarat ja, om ers majestät hade ställt frågan på annat sätt.
Karl svarade ej. Han sökte läsa i denna dunkla själ, som blev obegriplig för honom i samma ögonblick som han tyckt sig se rakt igenom den.
— Ers majestät, fortfor Katarina, den här figuren har genom er generalprokurator Laguesles för-
