278
panna. Han tog emellertid på sig en leende min, lutade huvudet åt höger såsom brukligt var bland den förnäma världen på den tiden och inträdde i salen med handen i sidan.
Ett draperi drogs åt sidan, och Coconnas blev varse domarna och sekreterarna.
Några steg från dessa satt La Mole på en bänk.
Coconnas fördes fram inför domstolen. Då han stod ansikte mot ansikte med domarna, nickade han leende åt La Mole och ställde sig och väntade.
— Vad heter ni? frågade domstolens president.
— Marc-Annibal de Coconnas, svarade ädlingen med fulländat behag, greve till Montpantier, Chenaux och andra ställen. Men jag antar att mina titlar äro kända.
— Var är ni född?
— I Saint-Colomban, i närheten av Suze.
— Hur gammal är ni?
— Tjugusju år och tre månader.
— Det är bra, sade presidenten.
— Det förefaller som om detta skulle bereda honom ett nöje, mumlade Coconnas.
— Säg nu, sade presidenten efter ett kort uppehåll, varunder en notarie skrivit upp den anklagades svar, vad var er avsikt, då ni lämnade hertigens av Alencon tjänst?
— Att träffa min vän La Mole, som sitter här och som hade lämnat hertigens tjänst fjorton dagar förut.
— Vad gjorde ni vid jakten, då ni blev arresterad.
— Jagade, naturligtvis.
— Konungen var också med på jakten och det var där han fick de första anfallen av den sjukdom varav han för närvarande lider.
― Vad den saken beträffar har jag ingenting
