328
ni avstår från regentskapet väntar er vid den där, som ni ser bakom konungens våning, en god springare och friheten. Den andra, som ni nyss passerat igenom, väntar er om ni följer er ärelystnad… Vad svarar ni?
— Jag svarar, att om konungen gör mig till regent, madame, så blir det jag och inte ni som utdelar befallningar till soldaterna. Jag svarar, att om jag i så fall lämnar slottet om natten, så skola alla dessa spjut, alla dessa hillebarder, alla dessa musköter sänkas för mig.
— Vansinnige! mumlade Katarina utom sig. Spela inte det förfärliga spelet om liv och död med Katarina!
— Varför inte? frågade Henrik och såg på henne med fast blick. Varför inte med er lika väl som med varje annan? Hittills har jag ju alltid vunnit.
— Nåväl, gå upp till konungen, eftersom ni ingenting vill tro och ingenting höra, sade Katarina pekande med ena handen på trappan medan hon med den andra lekte med en av de två förgiftade knivar, som hon bar i den ryktbara svarta läderskidan.
— Gå ni först, madame, sade Henrik. Så länge jag inte är regent tillkommer det er att gå före mig.
Katarina, som nu såg att alla hennes avsikter genomskådades, försökte ej kämpa emot längre utan gick först in.
LXV.
REGENTSKAPET.
Kungen började bli orolig. Han hade låtit kalla in herr de Nancey i sitt rum och hade just givit honom befallning om att gå efter Henrik, då denne visade sig i dörren.
