ej regentskapet jag ger dig med detta papper, det är tronen.
— Tronen… åt mig! stammade Henrik.
— Ja, sade Karl, du ensam är värdig och framför allt duglig att styra alla dessa utsvävande sprättar och fallna kvinnor, som leva av blod och tårar. Min bror hertigen av Alencon är en förrädare, han kommer att bli förrädare mot alla. Låt honom sitta kvar i det fängelse där jag satt honom. Min mor kommer att vilja döda dig… driv henne i landsflykt. Min bror hertigen av Anjou kommer kanske att lämna Warschau om tre eller fyra månader och komma hit för att göra dig makten stridig. Svara honom med ett påvligt brev. Jag har ordnat den saken genom min ambassadör hertigen av Nevers, och du kommer ofördröjligen att få det påvliga brevet.
— O, min konung!
— Frukta endast en sak, Henrik, borgarkriget. Du kommer att undvika det genom att förbli omvänd, ty hugenottpartiet är starkt endast om du ställer dig i spetsen för det, och Condé har ej styrka att kämpa mot dig. Frankrike är ett slättland, Henrik, och följaktligen ett katolskt land. Kungen av Frankrike bör vara katolikernas konung och ej hugenotternas, ty kungen av Frankrike bör vara flertalets konung. Man säger att jag hyser samvetskval för Bartolomeinatten. Jag har nog haft mina tvivel, men inga samvetskval. Man säger, att jag betalar hugenotternas liv med blod som droppar ur alla mina porer. Jag vet att det är arsenik jag svettas och ej blod.
— Vad säger ers majestät?
— Ingenting. Om min död skall hämnas, Henriot, så skall den hämnas av Gud ensam. Låt oss endast tala därom för att kunna förutse händelser som skola bli en följd därav. Jag lämnar dig i arv
