334
ett bra parlament och en beprövad armé. Stöd dig på parlamentet och armén för att kunna stå emot dina enda fiender: min mor och hertigen av Alencon.
I detta ögonblick hördes ute i vestibulen ett dovt larm av vapenskrammel och kommandorop.
— Det är ute med mig, mumlade Henrik.
— Fruktar du, tvekar du?… frågade Karl oroligt.
— Nej, ers majestät, svarade Henrik, jag fruktar och tvekar ej. Jag antar ert anbud.
Karl tryckte hans hand. I detta ögonblick kom hans amma fram till honom med den dryck som han brukade intaga. Hon fäste sig ej det minsta vid att Frankrikes öde i detta nu avgjordes tre steg ifrån henne.
— Kalla hit min mor, kära amma, sade Karl till henne, och säg också till att man skickar efter hertigen av Alencon.
LXVI.
KONUNGEN ÄR DÖD: LEVE KONUNGEN!
Katarina och hertigen av Alencon inträdde några minuter därefter, alldeles bleka och darrande av bestörtning och raseri. Såsom Henrik anat visste Katarina redan allt och hade med få ord underrättat Frans om alltsammans. De togo några steg framåt och väntade därefter.
Henrik stod vid Karls huvudgärd.
Kungen, som ej visste vad som hänt, förklarade för dem sin vilja.
— Madame, sade han till sin mor, om jag hade en son, skulle ni bli regent, eller om ni ej kunde
