Hoppa till innehållet

Sida:Drottning Margot del II 1920.djvu/77

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
71

Barres, skulle mycket nu se annorlunda ut och kanska även i framtiden.[1]

— Ers majestät, inföll Marie, tyck inte illa vara, men jag tycker mera om att han sover här, för här sover han bättre.

— Låt oss inte störa honom, när han sover, sade kungen. Det är skönt att sova, när man inte har några drömmar.

— Nåväl… ers majestät? sade Marie och visade på en av dörrarna i rummet.

— Ja du har rätt, Marie, sade Karl. Låt oss supera.

— Älskade Karl, sade Marie, ni ber väl hans majestät kungen av Navarra ursäkta mig inte sant?

— För vad?

— För att jag skickat bort våra tjänare, svarade Marie och vände sig därpå mot konungen av Navarra: Det är så, så, att Karl inte vill bli serverad av någon annan än mig.

— Ventre-saint-gris! sade Henrik, det undrar jag sannerligen inte på.

De båda furstarna gingo in i matsalen, medan den ömma och omtänksamma modern bredde ett varmt täcke över den lille Karl, vilken alltjämt sov den goda sömn hans far avundats honom. Därpå gick hon efter dem.

— Det finns bara två kuvert! sade kungen.

— Tillåt att jag serverar deras majestäter.

— Jag tror sannerligen du bringar mig olycka, Henriot?

  1. Barnet var ingen mindre än den ryktbare hertigen av Angouleme, vilken avled år 1650. Om han hade varit en legitim son till Karl IX, skulle han ha kommit på tronen i stället för Henrik III, Henrik IV, Ludvig XIII och Ludvig XIV.