Sida:Drottning Margot del I 1920.djvu/270

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

264

— Jag håller redan på med dem, ers majestät, och jag skall komma med dem i morgon.

— I morgon kväll träffar du mig inte före klockan nio eller tio. Under dagen har jag mina andaktsövningar.

— Gott, ers majestät, jag skall vara i Louvren klockan nio.

— Madame de Sauve har vackra händer och vackra läppar, sade Katarina i en likgiltig ton. Vad använder hon för smink?

— För läpparna använder hon sig av ett nytt preparat som jag har uppfunnit och som jag tänkte ha med mig en ask av till ers majestät i morgon.

Katarina stod en stund försjunken i tankar.

— För resten är hon vacker, sade hon tankfullt, och det är inte att förvåna sig över att béarnaren är så betagen i henne.

— Och hon är ers majestät djupt tillgiven, sade René, efter vad jag tror åtminstone.

Katarina log och ryckte på axlarna.

— När en kvinna älskar, sade hon, kan hon inte vara tillgiven någon annan än sin älskare, eller hur? Du har lagat till någon kärleksdryck åt henne, René!

— Jag svär, att det inte förhåller sig så, ers majestät.

— Det är bra, låt oss inte mera tala om saken. Visa mig det där nya preparatet, som du talade om och som gör läpparna friskare och rödare.

René gick fram till en hylla och visade Katarina sex små silveraskar av samma form, det vill säga alla runda, ställda i en rad bredvid varandra.

— Det här är den enda kärleksdryck, som hon har bett mig om, sade René. Det är sant, som ers majestät säger, att jag uppfunnit det här enkom för henne, ty hon har så fina och ömtåliga läppar att de ta skada av både solsken och kyla.