XXIV.
RUE TIZON OCH RUE CLOCHE-PERCE.
La Mole lämnade Louvren nästan springande och började ströva omkring i hela Paris för att få tag i den stackars Coconnas.
Först begav han sig till Rue de l'Arbre-Sec och gick in till mäster La Hurière. Han hade ofta hört Coconnas citera det latinska ordspråk som säger, att Amor, Bacchus och Ceres äro de nödvändigaste gudarna, och han hoppades att Coconnas för att följa detta visdomsord slagit sig ned på Vackra Stjärnan efter en natt som för honom utan tvivel varit icke mindre stormig än för La Mole själv.
Han träffade emellertid ingen hos La Hurière, som enligt sin åtagna förpliktelse erbjöd honom en frukost. La Mole antog anbudet och åt trots sin oro med god aptit.
Efter att ha stillat sin hunger i stället för sin oro fortsatte han sina strövtåg och begav sig till Seine liksom en äkta man som söker sin drunknade hustru. Då han kom fram till Quai de la Grève kände han igen den trakt där han blivit hejdad tre eller fyra timmar förut och hittade på valplatsen en liten bit av sin hattplym. Han böjde sig ned och tog upp den. I samma ögonblick hördes tunga steg närma sig och grova röster ropade åt honom att stiga åt sidan. La Mole såg upp och fick syn på en bärstol, framför vilken två pager gingo åtföljda av en väpnare.
La Mole trodde sig känna igen bärstolen och steg hastigt åt sidan.
Han hade inte misstagit sig.
— Herr de La Mole? sade en mild röst inifrån
