Sida:Drottning Margot del I 1920.djvu/32

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

26

och att ni är en otrogen maka men en trogen bundsförvant, och just nu, det måste jag erkänna tillade béarnaren leende, är jag mera i behov av trohet i politik än i kärlek.

— Ers majestät, mumlade Margareta förvirrad.

— Gott, vi få tala om den saken senare, sade Henrik, då vi bättre lärt känna varandra.

Därpå tillade han med höjd röst:

— Nåväl, andas ni lättare nu, madame?

— Ja, ers majestät, mumlade Margareta.

— I så fall, sade béarnaren, vill jag inte besvära er längre. Jag ber att få betyga min vördnad och min uppriktiga vänskap och hoppas, att ni kommer att godtaga båda. Sov gott.

Margareta riktade en tacksam blick mot sin make och räckte honom handen.

— Det är överenskommet, sade hon.

— Ett öppet och trofast politiskt förbund? frågade Henrik.

— Öppet och trofast.

Nu närmade sig béarnaren dörren och fixerade henne därunder, som om han ville hypnotisera henne. Just som draperiet fallit ned mellan honom och henne sade han med dämpad röst:

— Tack, Margareta, ni är en verklig prinsessa av Frankrike. Jag måste försaka er kärlek, men är glad över er vänskap. Jag litar på er, liksom ni å er sida, kan lita på mig. Godnatt, madame!

Därmed kysste Henrik sin makas hand och tryckte den. Därpå återvände han hastigt ut i korridoren och mumlade sakta för sig själv.

— Vem tusan kan ha varit inne hos henne? Kan det vara kungen? Eller hertigen av Anjou? Eller hertigen av Alencon? Eller hertigen av Guise? Kan det vara någon av hennes bröder? Eller en älskare? Sannerligen, nu ångrar jag nästan, att jag stämt möte med baronessan i natt. Men eftersom