jag har givit henne mitt ord och Dariole väntar mig… nåja, det gör ingenting, jag är rädd för att hon inte förlorar så värst mycket på att jag gick in i min hustrus sovrum ett tag innan jag går till henne. Ventre-saint-gris, den där Margot, som min svåger kung Karl kallar henne, är verkligen en förtjusande varelse.
En smula tvekande steg Henrik av Navarra därpå uppför trappan, som ledde till madame de Sauves rum.
Margareta hade stått och följt honom med blicken ända tills han försvunnit och återvände därpå till sin sängkammare. Hertigen stod i dörren till kabinettet. När hon fick syn på honom kände hon nästan en smula samvetskval.
Hertigen i sin sida var allvarlig och han stod där med rynkade ögonbryn.
— Margareta är neutral i dag, sade han, om åtta dagar kommer hon nog att stå på fiendens sida.
— Aha, ni har lyssnat? utbrast Margareta.
— Vad ville ni jag skulle göra därinne i kabinettet?
— Och ni anser sålunda, att jag uppfört mig annorlunda, än drottningen av Navarra bör uppföra sig?.
— Nej, men annorlunda än hertigens av Guise älskarinna bort uppföra sig.
— Min herre, svarade drottningen, det är möjligt att jag ej älskar min make, men ingen äger rätt att fordra av mig, att jag skall förråda honom. Uppriktigt sagt, skulle ni vara i stånd att förråda er hustrus hemligheter?
— Nåja, madame, sade hertigen och skakade på huvudet, jag förstår att ni inte längre älskar mig som på den tiden, då ni talade om för mig vad kungen bar i skölden mot mig och mina vänner.
— Kungen var då den starke och ni voro de svaga.
