Sida:Drottning Margot del I 1920.djvu/328

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

322

de Mouy, ty hertig Frans är allas vår räddning. Tror du verkligen att kungen av Navarra kan skydda era huvuden? Tvärtom. Med mig bli ni dödade allesammans vid minsta misstanke. Men med en prins av blodet är det en annan sak. Skaffa bevis, de Mouy, begär garantier. Men var inte nog enfaldig att anse ett ord tillräckligt.

— Tro mig, ers majestät, sade de Mouy, det var förtvivlan över att ni övergivit oss som kastade mig i hertigens armar. Det var också fruktan att bli förrådd, ty han kände till vår hemlighet.

— Skaffa er då i stället kännedom om hans, de Mouy, det beror bara på dig själv. Vad önskar han? Bli konung av Navarra! Lova honom kronan. Vad vill han? Lämna hovet! Skaffa honom möjlighet att fly. Arbeta för honom, de Mouy, som om du arbetade för mig, rikta skölden så, att den parerar alla hugg som riktas mot oss. När det blir nödvändigt att fly, skola vi fly båda. När det sedan gäller att slåss och regera, kommer jag att vara ensam.

— Akta er för hertigen, sade Margareta, han har ett dystert temperament och ett skarpt förstånd. Han varken hatar eller älskar någon och är alltid färdig att behandla sina vänner som fiender och sina fiender som vänner.

— Och nu väntar han väl er, de Mouy, frågade Henrik.

— Ja, ers majestät.

— Var då?

— I de två hovmännens rum.

— Hur dags?

— Vid midnatt.

— Klockan är inte elva än, sade Henrik. Ingen tid har gått förlorad. Gå nu, de Mouy.

— Vi ha ert ord, herr de Mouy, sade Margareta.

— Åh, ers majestät, sade Henrik med den tillit