28
Nu är Henrik den svage och ni äro de starka. Jag spelar alltjämt samma roll, som ni ser.
— Bara med den skillnaden, att ni nu har gått över från det ena lägret till det andra.
— Det är en rättighet, som jag förvärvat den dag, då jag räddade ert liv.
— Det är sant, madame, och eftersom det är vanligt, att vänner ge gengåvor som svara mot de skänker de fått, så skall jag i min tur rädda ert liv, så bli vi kvitt.
Därpå bugade sig hertigen och avlägsnade sig utan att Margareta gjorde minsta rörelse för att hålla honom kvar.
I förmaket återfann han Gillonne, som förde honom tillbaka till det fönster på nedre botten, genom vilket han kommit. Nere i vallgraven träffade han sin page, tillsammans med vilken han återvände till sitt palats.
Under tiden stod Margareta drömmande vid fönstret.
— Vilken bröllopsnatt, mumlade hon. Min make flyr mig och min älskare går sin väg ifrån mig.
III.
EN POETISK KONUNG.
Dagen därpå, liksom de följande dagarna tillbragtes under fester, baler och turneringar. Kungen tycktes ha blivit fri från sin vanliga melankoli och var oskiljaktig från sin svåger Henrik. Änkedrottningen visade sig glad och munter och ägnade sig åt sina broderier med sådan iver, att hon ej ens hade tid att sova om nätterna.
Överallt kunde man förmärka en rörelse till för-
