40
— Jag tycker visserligen mycket om unge de Mouy, fortfor konungen, men jag tycker också mycket om min kusin de Guise, och om han ber om nåd för en karl, som de Mouy vill ha hängd, så kommer jag i en ganska kinkig belägenhet. Men som jag vill handla lika klokt i politik som i fråga om religion, så tror jag att jag bör göra som min kusin de Guise ber mig om, ty de Mouy är visserligen en duktig officer, men han är en obetydlig bundsförvant i jämförelse med en furste av Lothringen.
Nu reste sig Maurevel långsamt upp, liksom en man, vilken återvänder till livet.
— I den situation i vilken ni befinner eder, tycker jag därför att ni bör försöka komma i gunst hos min kusin de Guise. Apropos det, kommer jag ihåg en sak, som han talade om för mig i går.
Maurevel tog ett steg framåt
— Kan ni tänka, ers majestät, sade han, till mig, att min dödsfiende varje förmiddag klockan tio går förbi Rue Saint-Germain l'Auxerrois på hemväg från Louvern. Jag brukar se honom genom ett gallerfönster i bottenvåningen till ett hus, som bebos av min gamle lärare, kanonikern Pierre Pille. Varenda dag ser jag min dödsfiende gå förbi, varenda dag ber jag djävulen att öppna jorden och låta den uppsluka honom. Hör nu på mäster Maurevel, fortfor Karl, tror ni inte att det skulle bereda min kusin de Guise ett visst nöje, om ni ville spela djävulens roll?
Maurevel log ett djävulskt leende och över hans läppar, som ännu voro bleka av fasa, trängde följande ord:
— Men ers majestät, jag kan inte öppna jorden.
— Om jag inte missminner mig, lyckades ni dock öppna den för den präktige de Mouy. Sade ni inte
