att det var med en pistol… Har ni inte kvar den där pistolen?
— Jag ber om ursäkt, ers majestät, sade skurken, som nu blivit betydligt lugnare, men jag skjuter bättre med bössa än med pistol.
— Nåja, sade Karl IX, pistol eller bössa det gör ingenting till saken. Jag är säker på att min kusin de Guise inte bryr sig om det sätt ni väljer.
— Men, sade Maurevel, jag skulle behöva en bössa, som skjuter säkert för jag blir kanske tvungen att skjuta på långt håll.
— Det finns tio bössor här i rummet, sade Karl IX, med vilka jag kan träffa en guldécu på hundratio stegs avstånd. Vill ni pröva en?
— Med största nöje ers majestät, utropade Maurevel, och tog några steg mot en bössa, som stod i ett hörn, och som kungen hade fått samma dag.
— Nej, inte den där, sade kungen, inte den där, den vill jag ha själv. Jag tänker använda den på jakt en av de närmaste dagarna. Men av de andra får ni välja vilken ni vill.
Maurevel häktade ned en bössa från väggen.
— Men vad heter den där dödsfienden, ers majestät? frågade lönnmördaren.
— Skall jag hålla reda på den saken? svarade Karl IX och riktade en föraktfull, förkrossande blick på uslingen.
— Jag skall således fråga hertigen av Guise? stamnade Maurevel.
Kungen ryckte på axlarna.
— Fråga ingenting, sade han, herr de Guise kommer ändå inte att svara. Tror ni att man svarar på sådana frågor? Den som inte vill bli hängd får lov att gissa sig fram.
— Men vad skall jag känna igen honom på?
— Jag har redan sagt er att han går förbi kanonikerns fönster varje förmiddag klockan tio.
