86
— Har ni händelsevis hört talas om sire de Maurevel?
— Amiralens mördare?
— Ja, och kapten de Mouys.
— Javisst har jag det.
— Nåväl, sire de Maurevel, det är jag.
— Jaså, sade Coconnas.
— Hör då på mig.
— Guds död, visst hör jag.
— Tyst, varnade Maurevel och lade ett finger på munnen.
Coconnas lyssnade.
I detta ögonblick hördes värdshusvärden stänga dörren till ett rum, därefter dörren till korridoren och dra för reglarna, varefter han hastigt kom tillbaka till de båda andra. Han satte fram en stol åt Maurevel och satte sig själv på en tredje.
— Nu har jag låst, sade han, så nu kan ni tala ogenerat, herr de Maurevel.
Klockan slog elva i Saint-Germain-l'Auxerrois. Maurevel räknade klockslagen, som förtonade i natten. Då det sista klockslaget dött bort vände han sig mot Coconnas, som var ytterst häpen över de båda männens försiktighetsmått och frågade:
— Är ni en god katolik?
— Jag skulle tro det, svarade Coconnas.
— Är ni konungen tillgiven? fortfor Maurevel.
— Av hela min själ. Ni förolämpar mig genom en sådan fråga.
— Vi behöver inte tvista om den saken. Ni ska följa oss.
— Vart då?
— Det betyder ingenting för er. Följ med… det gäller er framtid och kanske ert liv.
— Jag måste emellertid säga er, att jag har ett ärende till Louvren vid midnatt.
— Det är just dit vi ämna oss.
