rare om hvad de tänkte om hertigens order, och på deras svar: “Ingen stannar, alla framåt, lika bröder, lika öden; vi erkänna inga andra order än vår chefs,” fortsatte Adlersparre sin marsch mot hufvudstaden, utan att fråga efter en ny skrifvelse, i hvilken han ombads att skynda före sina trupper för att deltaga i de viktiga öfverläggningar, som händelserna och den från Ryssland öfverhängande faran gjorde nödvändiga.
.jpg)
Naturligtvis måste ett sådant beteende väcka både oro och harm, och Adlercreutz,
som var befälhafvande generaladjutant, uttryckte också sina bekymmer
i ett bref, i hvilket han bland annat skref, att han “på uppmaning af västra
armén verkställt revolutionen och därigenom trott sig förtjäna nämnda
armés förtroende; han hade bedt Adlersparre skynda till Stockholm med någon
del af sina trupper för att gifva styrka åt hvad som skett och för att deltaga i
viktiga öfverläggningar; men i stället för att komma själf hade Adlersparre
sändt ett protokoll och förklarat sig icke äga någon säkerhet, så länge så många
af förra regeringens och förra polisens medlemmar vore i verksamhet, med ett
ord bibehållit sina trupper i insurrektionstillstånd; hvad i Herrans namn skulle
