en medtäflare om Alexanders öra i den förre finske majoren Klik, som visserligen medgaf, att Ryssland borde söka att göra finnarne så benägna som möjligt för föreningen med Ryssland, men då landet eröfrats med vapenmakt, borde de rättigheter, zaren kunde befinnas villig att medgifva dem, endast gifvas som en kejserlig nåd, hvaremot hvarje öfverenskommelse, som ju förutsatte ett visst lika berättigande mellan de båda kontrahenterna, kunde medföra betänkliga missförstånd.
Alexander var icke otillgänglig för Kliks föreställningar, men då den befälhafvande ryske generalen Buxhöwden ansåg lämpligt att aflägsna de af den svenska regeringen tillsatta högre ämbetsmännen och ersätta dem med ryssar, så lyckades Sprengtporten motverka denna åtgärd, och de förra ämbetsmännen stannade på sina platser. Sprengtporten lyckades äfven genomdrifva, att rekrytutskrifningar för den ryska armén icke skulle företagas i Finland, utan det finska försvaret behålla den form, det haft under det svenska väldet.
En särdeles kirkig punkt var den trohetsed, hvilken skulle afläggas till den ryske kejsaren af landtdagen, hvilken för detta ändamål skulle sammankallas i Åbo. Klik, som tillfrågades om sin mening, föreslog att icke sätta trohetsedens afläggande i förbindelse med landtdagen, utan i stället skulle af kejsaren bemyndigade fullmäktige begifva sig till Åbo och därstädes å zarens vägnar låta högsta domstolens ledamöter, lagmännen, magistraten och kommunaltjänstemännen aflägga eden. Slutligen skulle äfven adeln och officerarne uppmanas att svärja trohetsed. Kliks råd fann zarens bifall, och Buxhöwden erhöll befallning att förfara i enlighet med detsamm: så skyndsamt som möjligt för att afskära alla öfverläggningar och utläggningar.” För att undvika allt sken af tvång skulle, medan trohetseden aflades, trupperna, så vidt som möjligt, aflägsnas ur staden. Buxhöwden erhöll dessutom anvisning att vinna biskop Tengström och landshöfding Troil. Den förre skulle han antyda, att han borde afbryta alla förbindelser med Sverige, och för den händelse han gjorde detta, skulle Buxhöwden tillförsäkra honom om hans utnämning till ärkebiskop i Åbo och erhållande af högsta ledningen af kulten i Finland; Troil skulle Buxhöwden försäkra om kejsarens synnerliga nåd och välvilja och inbjuda till Petersburg.
Trohetsedens afläggande till zar Alexander I försiggick i Åbo den 21 och 22 maj med mycken högtidlighet och firades med stora fester. Många personer erhöllo utmärkelser och nådevedermälen, och i en skrifvelse till biskop Tengström bekräftade kejsaren universitetets i Åbo alla rättigheter och privilegier. Däremot uppsköts landtdagens inkallande, och i stället afgick på kejsarens befallning en deputation till Petersburg, med hvilken öfverläggningar skulle föras om landets behof och önskningar.
Den 29 november 1808 mottog kejsaren deputationen, som efter flera förhandlingar förklarade, att endast den inkallade landtdagen hade rätt att besluta om landets intressen, men denna rätt tillkomme icke deputationen. Efter denna förklaring tog den ryska regeringen regleringen af Finlands förvaltning i sin egen hand, och under Sprengtportens inflytande utarbetades ett reglemente för denna förvaltning, hvilket ställde hufvudförvaltningens komité under generalguvernörens omedelbara ledning, förordnade, att alla ärenden skulle afgöras i enlighet med de lagar, som dittills varit gällande för Finland, och slutligen ålade
