terial. Hans arbeten kommo anatomien, normal väfnadslära, zoologi, jämförande anatomi och framför allt fysiologien till godo, och i den sistnämnda vetenskapen. skref han en klassisk, än i dag mönstergill lärobok. Äfven i patologien banade han väg genom sin värdefulla afhandling om de sjukliga svulsternas finare byggnad och form 1838.
.jpg)
Med många af dessa utlandets förnämste naturforskare stod Anders Retzius i den närmaste förbindelse, och med många af dem, Johannes Muller, Carl Ernst von Baer m. fl., hade han redan vid naturforskare- och läkaremötet i Berlin 1828 knutit en för lifvet varande innerlig vänskap. Under den lifliga beröringen med dem och framför allt med Berzelius insåg han, att medicinen själf är en naturvetenskap, hvilken icke genom spekulation och spekulativa teorier, såsom dittills varit det vanliga äfven i vårt land, utan allenast genom noggrann kritisk iakttagelse och genom djupgående kunskap om organismen själf i friskt såväl som i sjukt tillstånd kunde från sitt famlande tillstånd höja sig till verklig läkarevetenskap och läkarekonst.
Såsom lärare i normal anatomi och fysiologi såväl som i patologisk anatomi vid liköppningarna å lasarettet äfvensom genom föredrag i läkaresällskapet sökte han från början verka reformerande i den äkta naturvetenskapliga forskningens riktning. Hans stora geniala läraretalang, hans eget brinnande intresse för undervisningen, hans skarpa, praktiska blick, hans själfuppoffrande håg att gagna och hans hängifvenhet verkade snart lifvande på lärjungar och yrkesbröder. Så ytterst klent utrustadt carolinska institutet vid denna tid ännu var och så stjuf-
