12
sättning med de gamla hedniska författarne och med de nyare naturvetenskaperna blifvit främmande för all kyrklig tro och såsom utpräglad fritänkare också sades inverka på sina lärjungar i denna riktning; han beskylldes till och med för att hos dem utså ateismens frön. Sannolikt är, att Spinoza genom van den Ende lärde känna de renässansfilosofer, som försvarade den naturalistiska världsåskådningen mot den kyrkliga, och i främsta rummet bland dem Giordano Bruno, hvars skrifter Spinoza synes ha läst.
Van den Ende fick ett olyckligt slut. Sedan han i Amsterdam till följd af ryktet för ateism förlorat anseende och ställning, flyttade han 1671 till Paris. Där inblandades han i en politisk intrig, som gick ut på att under Ludvig XIV:s krig med Nederländerna åt dessa öfverlämna Normandiet, och fann 1672 sin död i galgen.
Hos van den Ende hade Spinoza emellertid lärt känna jämväl annat än gamla romerska författare och renässansfilosofer. Han gjorde nämligen äfven bekantskap med sin lärares dotter Claria Maria, som måste ha varit mycket hemmastadd i latinet, eftersom hon uppgifves ha biträdt sin fader med undervisningen. Spinoza tyckes ha fattat kärlek till denna flicka, men nödgats rymma fältet för en mera gynnad rival. Om kärleks lycka ett ögonblick hägrat för honom, måste han sålunda försaka densamma, ett öde, hvilket af en sådan natur som hans bars utan knot. “Själfva grundstämningen i hela hans väsen var ju resignation, och i hans hjärta förde lidelserna icke sitt stormande och förlamande herravälde.“
