Hoppa till innehållet

Sida:Dumrath Spinoza 1908.djvu/19

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
13



IV.


Ingenting är bekant om de själsstrider, hvilka Spinoza torde ha haft att utkämpa innan han tog det afgörande steget att bryta med sina fäders tro och afstå från all gemenskap med synagogan. Ju mognare han blef, desto klarare såg han, att den mosaiska lagen vida mera åsyftade nationella och politiska än verkligt religiösa mål, och snart fann han också, att Kabbala så långt som möjligt aflägsnade sig från hvarje grundlig och klar kunskap om tingens natur. De många motsägelserna i Gamla testamentets skrifter i förening med deras brist på sammanhang och öfverensstämmelse undgingo icke heller Spinozas skarpsinne och måste ovillkorligen till slut rubba hans tro på dessa skrifters ofelbarhet.

På tal om uppkomsten och affattningen af Gamla testamentets historiska böcker säger han också: “Jag skrifver här icke annat än hvad jag för längesedan och länge tänkt, och fastän jag från barndomen uppfyllts af de vanliga åsikterna om skriften, har jag till slut ändå icke längre kunnat låta dem gälla … Dessutom har jag läst och lärt känna några kabbalistiska pratmakare och aldrig nog kunnat förundra mig öfver deras oförnuft.“

Med den omutliga sanningskärlek, som utmärkte Spinoza, dröjde det icke länge förrän hans förändrade tänkesätt röjde sig. Hans förhållande till synagogan